Jag saknar din röst, allt för sällan har den orkestern av lycka klingats i mina öron.

Tvivelmurar håller oss borta, jag är pesten i mänsklig form.

Cement i skorna, blygsamheten får mig att rygga tillbaka. Jag är olyckans essens.

Jag lever på dunkla minnen av dig, hoppas jag får chansen att samla nya.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

  Det var en stund sedan jag var inloggad här, ännu längre sen ni fick något att läsa av mig, om det nu är någon som gör det. Vilket jag inte tror, så varför fortsätter jag? För att jag är en extremt stängd person, d.v.s, jag håller inne det me...

Min lillebror fyllde år idag, min släkt stormade vårat hus likt Agamemnon och hans trupper invaderade Troja, nja inte direkt. Men jag låg i min säng och lyssnade på The Mars Volta medans jag läste. Nu sitter jag för mig själv, lyssnar på gammal jaz...

Idag har jag knappt sovit, det har jag knappt gjort dom senaste två åren, förrutom när jag har varit stenad.   Såg nyss en film på tv, den var så dålig så jag blev arg och stängde av. Ska lägga mig i sängen, lyssna på Sad Lovers and Giants och ...

  tänkte bara bifoga en bild egentligen, men jag kan lika gärna lägga in en dikt skriven av William Butler Yeats.   "Sann konst är flammorna från den yttersta dagen, som för varje människa börjar när hon för första gången blir berörd av ...

Ack du meningslösa tillvaro av odödlig dödlighet. Sluta tränga in i hemliga platser i mitt skyddade medvetna. Vad är det för mening med en fri vilja när ens tankar är kedjade av sorg? ...