Idag har jag knappt sovit, det har jag knappt gjort dom senaste två åren, förrutom när jag har varit stenad.

Såg nyss en film på tv, den var så dålig så jag blev arg och stängde av.

Ska lägga mig i sängen, lyssna på Sad Lovers and Giants och läsa om fotokomposition.

  tänkte bara bifoga en bild egentligen, men jag kan lika gärna lägga in en dikt skriven av William Butler Yeats.

"Sann konst är flammorna

från den yttersta dagen,

som för varje människa börjar

när hon för första gången

blir berörd av skönheten,

och flammorna

kommer att bränna

alla ting tills dess

att de blir oändliga

och heliga"

Ack du meningslösa tillvaro av odödlig dödlighet.

Sluta tränga in i hemliga platser i mitt skyddade medvetna.

Vad är det för mening med en fri vilja när ens tankar är kedjade av sorg?

Jag har alltid haft problem med existens, har aldrig riktigt förstått hur något bara kan existera, finnas till.

"Gud skapade världen!" säger vissa, när man då frågar vem som skapade Gud brukar dom säga att "han" skapade sig själv. Hur kan något som inte finns skapa sig själv?

Likadant med Big Bang, universum var som ett ihoppackat tillstånd och plötsligt skedde Big Bang. Men för att det skulle hända så var något även tvunget att skapa själva universumet, och vad skapade det? Och vad skapade det som kommer före det? Och så vidare..

Allt är så osäkert, omtåligt.